Nån gång under sensommaren, möjligtvis tidig höst börade jag sticka en pytteliten babykofta. Den skulle vara till vårt kommande fjärde barnbarn, och så liten att den skulle kunna användas från första dagen. Hade ett ljuvligt garn från Schoppewolle i underbara färger som skulle passa perfekt. Satte igång men kom väldigt snart på att det var en erbarmeligt tråkig historia. För att färgerna skulle komma till sin rätt gjorde jag den i slätstickning. Dessutom var garnet löst tvinnat, stickan gick igenom garnet i var och varannan maska. Använder st 2,0 så det blir ju några maskor på var varv, även om de inte är långa. Men till slut hade jag själva livet klart och gjorde första ärmen. Och det är där det tog tvärstopp, när den var klar och visade sej vara en ren katastrof. Fattar inte att jag inte märkte det medan jag höll på, men strunt samma, helt omöjlig är den i alla fall. Inget stort problem, det är ju bara att repa upp och göra om, men det tog mentalt tvärstopp! Så där har den legat i flera månader och nu är det bara 5 veckor kvar tills det är tänkt att den ska användas. Alltså, nu eller aldrig, hoppas detta är knuffen jag behöver för att avsluta eländet, tror ju fortfarande att den kan bli fin.
